Annica - en framgångsrik fighter

ÖREBRO
Här är Örebro-tjejen som till och med Bruce Willis skulle få fullt sjå med. 25-åriga Annica Larsson är inte bara kvinnlig fighter - hon är dessutom bäst i världen. Vid VM i Wien tog Annica två VM-guld - i kampsporterna grappling och sport ju-jutsu. - Det här är så stort att jag knappt fattat det än, säger Annica.

En kvinnlig fighter. Det är lätt att måla upp förutfattade bilder av en väldig Xena, ett muskelknippe som röjer allt i sin väg. Men Annica Larsson ser ut som vilken svensk tjej som helst. En tvättäkta idrottstjej som i yngre år spelade tennis och fotboll men som 20-åring blev intresserad av kampsport tack vare den dåvarande pojkvännen. - Jag började träna ju-justu och sen dess är jag fast i det, säger hon. - Dom allra flesta är positiva och tycker att det är kul när jag berättar att jag är fighter. Fast äldre damer kan tycka att det är otäckt med blåmärken och sånt, säger hon med ett leende.

1998 blev Annica svensk mästare i sport ju-jutsu. Det var hennes största framgång fram till VM:et i Wien. Ungefär som i boxning finns det flera federationer som utlyser VM. Annica tävlade i WKF, den största av sammanlagt tre federationer med 500 fighters från sammanlagt 21 nationer på plats i Wien. Annica, uppvuxen i Kumla men örebroare sedan flera år, krossade sina motståndare och vann alla sina matcher i Österrike. Och hon gjorde det övertygande. Bara en fight gick matchtiden ut - alla övriga avgjorde Annica i förtid. Bland annat fick den regerande världsmästarinnan i sport ju-jutsu se sig besegrad på mindre än en minut. Men helt smärtfritt gick det inte. VM-gulden kostade henne ett trasigt revben (en spricka) och en axel ur led. Det måste ha gjort ont? - Jo, men man är så koncentrerad och full av adrenalin. Så här i efterhand kan jag knappt komma ihåg matcherna. När man väl går ut på planen så varken hör eller ser jag någonting annat än motståndaren, förklarar Annica.

Den här veckan har hon mest ägnat åt att kurera sin aningen mörbultade kropp. - Man blir rastlös, jag vill igång igen, säger hon. Hon tränar normalt fem-sex gånger i veckan och försöker variera sig. - Jag kör två-tre rena ju-jutsupass och blandar upp det med combatboxning med sparkar och slag samt styrketräning och någon löptur. Dessutom leder hon aeroboxgrupper på gymet i I3:s gamla lokaler där Örebro kampsportförening huserar. - Visst är det en killbetonad sport som jag sysslar med, tjejerna finns mest med i nybörjargrupperna och droppar av efter hand. Man kan ju hoppas att mina framgångar kan innebära att fler tjejer vågar prova på, säger Annica.

I oktober räknar Annica med att ta det slutliga steget på sin karriärstege: Uppgradering till svart bälte. Det finaste man kan ha i kampsportvärlden. Är du ett freak som tittar på Bruce Lee-filmer hela kvällarna? - (skratt) Nej, inte alls. Men jag kan tycka att Bruce Willis är ganska bra. Det är lite roligt nu när man kan avgöra om en film är bra eller dålig.

Örebro kampsportförening tog ytterligare en VM-medalj i Wien och det genom Annicas läromästare Christer Andersson, 35. Christer gick obesegrad fram till VM-finalen i sport ju-jutsu men där blev han skadad och tvingades föras till sjukhus med hjärnskakning. - Jag ledde på poäng mot en österrikare när det hände. I sport ju-jutsu tillåts fullkontakt mot kropp men bara semikontakt mot huvudet och eftersom jag fick en rak höger på käken så borde österrikaren ha blivit diskad om man följt reglerna. Men trots två (!) protester från den svenska landslagsledningen får österrikaren behålla VM-guldet. Christer fick inte ens silver. Enligt systemet ska finalförloraren gå en ny match om silvret men eftersom Christer låg på sjukhus så var det en omöjlighet. Men ett VM-brons fick han i alla fall med sig hem. Ingen örebroare har tidigare tagit en VM-medalj i ett stilöppet VM i kampsport. - På lördag ska vi ha fest och fira framgångarna. Då dricker vi champagne direkt ur bucklorna, ler Annica Larsson.

(NA 000609)