Julkrönika 2003-12-10

Jaha, då har snart 2003 passerat och mycket har hänt.

SBF (svenska budoförbundet) har dragit igång med tävlingsverksamhet för barn och ungdomar i ju-jutsu, det tycker jag om.
Vi har startat en serie som kommer att köras varje år på totalt 5 tävlingar, två på hösten, två på våren och final på vårt sommarläger.
Vilket drag det har varit och vilka duktiga fighters vi har sett.
Flera av de som på träningarna är ganska anonyma har lyst upp och visat en helt annan spirit sedan tävlingarna startades.
Funktionärer och tränare har svetsas samman och föräldrar är superengagerade i barnen (på en lagom nivå i de flesta fall).
Vad kul det är med kampsport och idrott överhuvudtaget!

De som startar sin karriär på detta sätt från de är kanske 7-8 år kommer att nå en helt annan teknisk nivå än någon annan tidigare gjort på grund av att tävlingsdelen har varit något som bara vuxna sysslat med.
Det har helt plötsligt blivit status att vara barn-ungdomsinstruktör, och att ha barnverksamhet i föreningarna runt om i landet tror jag kommer att bli allt vanligare.
Mycket av machostämpeln försvinner. Klubbarna består inte bara av en massa halvgamla ego-nissar som när de fyllt 30 kör med mössan på inomhus och har lärt sig att drar man huvudet bakåt ser nacken bredare ut. Och sedan springer som en svans efter sin tränare och passar upp och skryter vitt och brett om ”hur han äter upp alla motståndare”.
Man kan ju undra om de har samarbete med kannibal härvan i Tyskland som pågår för fullt.
Men alla vi andra seriösa idrottsföreningar inser hur viktigt det är att satsa underifrån och att lek, motion och barnträning är det som egentligen är nåt att värna om.

Judon och brottningar har insett det för länge sedan, nu är det ju-jutsuns tur.
SBF har öppnats upp och släpper in kickboxning och capoeira och den s.k. ”brasilianska ju-jutsun” vilket är på tiden. Helt otroligt att dessa sporter har fått stå utanför förbundet bara för att några lastgamla karate-stofiler sitter och bestämmer.
Men det ser ju ut i förbundet som i övrigt i Sverige, lastgamla 55+ åriga gubbar sitter på sina kompismöten och roffar åt sig, ingen barnverksamhet där inte.

Min vackra hustru jobbar 50% inom vården med bl.a. blöjbyten på gamla gubbar som för 20 år sedan satt med sina kompisar och bestämde att kvinnor, invandrare och unga ska stå utanför.
Man undrar vad de tänker nu?
Vad hjälpte deras girighet egentligen?
Allt rättar nog till sig i slutänden liksom av sig självt, eller, kanske inte?
Ibland tänker jag när jag ser hur vissa beter sig, att ”svinhugg går igen”, och jag hoppas att det är så men är inte helt säker.

Ibland känns det så otroligt skönt att sluta sig i sin lilla värld och bara titta ut och fascineras av hur korkade vi är. Vi är nog de dummaste varelserna som någonsin vandrat på klotet.
Jag brukar hjälpa min äldsta dotter med läxorna. Hon går i sexan så än funkar det, men snart nog är jag för korkad för att förstå mattetalen som ska räknas ut.
Svårast tycker jag det är att man inte har siffror längre utan talen består av bokstäver. Jag fattar ingenting.
Å andra sidan gjorde jag inte det för 25 år sedan heller när jag gick i 6:an.
Fast gubbväldet i Sverige, de kan räkna. De vet att de är värda 500 miljoner efter 1 års styrelseuppdrag.
Nej, man får rikta energin på det positiva, som barnverksamheten. Det känns i alla fall som något bra och nåt att vara stolt över.

Med det önskar jag alla mina vänner, medlemmar och kollegor en god jul och ett gott nytt år.

Vi kommer att ha öppet hus hos oss på julafton (gå in på gaveln).
Spela tv-spel, äta mat och ha trevligt. Så har du inget planerat är du välkommen.

Crille